För ett par hundra år sedan var hälsa och välmående kopplat till en korpulent och välbyggd (läs fet) kropp. Under 1900-talet kom nya idéer då alla hade råd att vara tjocka, då var det helt enkelt svårare att hålla sig smal och dieterna gick från fettspäckade vildsvin (som vi ju vet från typ Disney att alla kungar åt på den tiden) till att faktiskt “hålla igen”.
Ett tag var det hälsa i största allmänhet, lugnande bad, vatten från bra källor osv, potenta drycker från kvacksalvare. Allt eftersom skulle man sedan bli smalare och smalare (framförallt som kvinna) och vi började se efter vad vi åt, och hur mycket.
På 80-talet kunde vi sedan se hur vi började undvika fett, skära bort fettkanter, undvika såser och kanske till och med skära ner på måltiderna. Pasta med grönsaker och lite fett var “nyttigt”.
Allt eftersom började vi ducka kolhydraterna, GI-metoden var på allas läppar och i många fall i de flestas magar också. Frågan är, blir vi bättre på att hålla oss hälsosammare? Blir dieterna bättre och bättre? Vi lever ju längre, så kanske…Men är det inte bara vårt behov att få omväxling som styr vilka dieter som blir populära, snarare än vilken som faktiskt fungerar bäst.
Personligen undrar jag vad vi kommer att äta 2018 och vad vi kommer att panikundvika att få på våra tallrikar. Protein?
Leave a Reply